MarkusGustafsson

God afton, medmänniskor och dylikt.

I och med att man kan tjäna pengar på en välbesökt blogg tänkte jag ta lite utrymme i Markus blogg för ett gästinlägg så ännu flera läsare hittar hit. Det tenderar att bli så, dit jag kommer - där kommer alla. (Eventuella misstolkningar som anspelar på sex bjuder jag på, det är lugnt.) För om det är tack vare mig Markus kan plocka ut sin första blogglön känns det som att jag faktiskt skulle kunna ha någon slags kontroll över vad han gör med de pengarna och hade det inte bara varit för roligt att se vår kära Markus i en rosa morgonrock med kanintryck? Eller att han köper upp en hel tacobar? Förvisso lär det ta ett tag innan vi kommer upp i den summan att han har råd med en tacobar men jag har utformat en plan för att göra att det går snabbare...
Man köper 3 råttor och gör dem tama. Sedan släpper man in råttorna i en tacobar och gör så att de får jättedåligt rykte och därav kommer behöva gå i konkurs. Då kommer Markus där med sin otroliga blogglön (tack vare regelbundna gästbloggsinlägg utav mig) och köper upp stället och i och med att råttorna är tama kan han bara be dem att försvinna. Sedan bygger vi upp ryktet igen och pang - så har vi en tacobar, utan råttor!

Jag vet verkligen inte hur jag lyckades komma in på det här ämnet. Det brukar bli så när jag ska skriva någonting, jag försöker mitt bästa att hålla en seriös profil men det går alltid som förväntat; åt helvete som det så vackert heter. Nåväl, låt oss göra ännu ett försök.
Mitt namn är Tova och jag råkar vara en utav Markus väninnor. Vi går även i samma klass och det är sannerligen mysigt! Idag har jag varit en ordentlig köttbit och boxats. Kände mig riktigt stark och duktigt, nära på så att man borde skicka ett pressutskick till samtliga tidningar i hela Sverige (och eventuellt någon lokaltidning i New York också så man får lite utländsk publicitet. Inte för mycket bara, man ska trappa upp med sin berömmelse så det inte blir för mycket på samma gång så man drabbas utav stressrelaterade sjukdomar) och berätta om hur biffig jag är. Tro mig när jag säger att jag kommer bli känd - ej har världen skådat en sådan boxare som jag!
Nåväl, allting är relativt och ingenting hindrar mig ifrån att åtminstone drömma lite om att faktiskt vara vältränad. Just nu är min fysik ingenting att direkt jubla över, jag antar att den genomsnittliga intagna patienten på en fetmaklinik har bättre fysik än jag.

Nu känner jag att det här inlägget har blivit väldigt långt och att det faktiskt inte innehåller något utav värde, därför avbryter jag det här så att ni inte drunknar i min gallimatias. Ta hand om er där ute och kom ihåg att kärlek är alltid bättre än hat.

Sincerely,

Tova.

Soet_brud